Testet ovan använder svenskt tangentbord. Inget konto, ingen kostnad. Bara tangenter som satt rätt på första försöket räknas.
Å, ä och ö ligger alla tre på höger lillfinger. Det är den svagaste och minst rörliga av handens fingrar, och svenskan lägger 181 anslag i den här texten på just de tre tangenterna.
Av de 223 orden i listan innehåller 58 minst en av dem. Det är drygt en fjärdedel, och de sitter inte i ovanliga ord utan i på, så, från, är, för och där.
Därför är det här den enda raden på tangentbordet som är värd att öva separat. Resten av bokstäverna delar arbetet mellan åtta fingrar; de här tre delar ett.
Testet visar det direkt. Om lillfingret hakar upp sig syns det som en paus mitt i ett kort ord, inte som ett fel i ett långt.
Finskan och svenskan delar layout, och på den här sajten delar de samma karta. Men de använder den olika.
Å förekommer 55 gånger i den svenska texten och noll gånger i den finska. Ä går åt andra hållet: 85 mot 163. Ö är 41 mot 16.
Totalen är nästan identisk — 181 mot 179 anslag på lillfingret — vilket är det som gör jämförelsen intressant. Samma finger, samma börda, tre helt olika tangenter.
Å är alltså en tangent som en finskspråkig knappt rör och en svenskspråkig inte klarar sig utan. Den finska sidan nämner det i en mening; här är det halva poängen.
I texterna här står 95 ställen där samma bokstav kommer två gånger i rad, 2,8 % av alla tecken. Alla 95 är konsonanter. Ingen enda är en vokal.
Vanligast är tt med 30, sedan ll med 23, nn med 13 och mm med 12. De markerar att vokalen före är kort: vila mot villa, hela mot hella.
Det är värt att ställa mot grannarna. Finskan dubblar vokaler och konsonanter nästan lika ofta, 129 mot 134. Nederländskan gör tvärtom mot oss, 131 vokaler mot 24 konsonanter. Svenskan är den enda av de tre som är helt ensidig.
För handen betyder det samma tangent två gånger i rad, och nästan alltid en konsonant på ett starkare finger än lillfingret.
Orden i listan är i snitt 4,11 tecken, vilket är kort. Malajiskan ligger på 5,48 och finskan på 5,11.
Det betyder att du hinner fler ord per minut för samma antal anslag, och att din siffra här ser högre ut än den skulle göra på ett språk med långa ord.
Det är inte fusk, det är vad måttet mäter. Ett ord räknas som fem tecken oavsett språk, just för att språk med korta och långa ord ska kunna jämföras alls.
Räkna med fem till femton mindre än på andra sajter. Bakom det ligger två beslut.
Typepace visar netto, inte brutto. Brutto räknar allt du skrivit; netto bara det som blev rätt på första försöket. Skillnaden är priset för dina fel, i samma enhet som hastigheten.
Att rätta köper inget tillbaka. Backar du med backsteg är den platsen redan bedömd — i det ögonblick du passerade den. På å, ä och ö märks det extra, eftersom felet ofta är rätt bokstav på fel tangent bredvid.
Ordlistan och citaten är svenska från början. Listan följer verklig användning och är inte översatt från engelska; citaten är ordspråk och rader vars ord är svenska.
De långa och de yrkesmässiga texterna fungerar tvärtom, och det är bäst sagt rakt ut: det är en och samma uppsättning stycken som återkommer på varje språk på sajten, förd till svenska och med belopp och datum anpassade. Så är det tänkt. Den som skriver samma text på svenska och på engelska jämför två egna försök i stället för två sorters text.
Ja, för att det ska mäta något. Å, ä och ö har egna tangenter på svensk layout, och det är den kartan testet ritar. Sitter du vid ett amerikanskt tangentbord finns bokstäverna helt enkelt inte, och då mäter du något annat.
För att det är samma layout i verkligheten. Sverige och Finland delar tangentbordsstandard, och bokstäverna sitter på samma platser. Det som skiljer är hur ofta de används: å är vardagsmat på svenska och förekommer inte alls i den finska texten här.
Ja, och det finns en enkel förklaring. De tre ligger på höger lillfinger, som är svagast och rör sig kortast. Att träffa fel granne där är det vanligaste felet på svenska, och det är också det som går snabbast att öva bort.
Multiplicera med fem. Ett ord räknas per konvention som fem tecken, och talet på skärmen är räknat med samma konvention. 40 är alltså 200 tecken per minut och 60 är 300. Förkortningen wpm på skärmen är engelsk; måttet är detsamma.
För att mäta, ja. För att lära, nej. Det visar var du står nu och vilka tangenter som kostar tid. För att lära dig skriva med tio fingrar har sajten en egen del som börjar på hemraden, och det här testet är till för att se mellan varven om något rört sig.